Depressionsfakta

Egentlig depression är ett av de vanligaste psykiska sjukdomstillstånden, med en beräknad livstidsprevalens på 13% och årsprevalens 4% enligt epidemiologiska studier i Europa.^{1, 2} Depression blir ofta ett långvarigt tillstånd med risk för återfall eller kvarstående symtom efter det akuta skedet. I den holländska NEMESIS-studien, med intervjuer vid tre tillfällen av individer i en normalpopulation framkom att vid depressionsepisoder tillfrisknade cirka 50% efter 3 månader, efter 6 månader hade ytterligare 13% tillfrisknat men efter 2 år var fortfarande 20% deprimerade.³ Depression är förenad med sänkt livskvalitet, nedsatt funktion i dagligt liv, hög vårdkonsumtion och hög kostnad för samhället, och livskvaliteten påverkas även för patientens närstående.^{1, 2, 3} En minoritet av patienterna, ca 30%, med depression har bara en episod och tillfrisknar utan resttillstånd medan majoriteten har återkommande episoder.^{4, 5, 6}

Diagnosen egentlig depression

Diagnosen egentlig depression ställs kliniskt och baseras på symtomkriterier, antingen enligt WHO:s diagnossystem ICD-10 eller den amerikanska psykiatriska diagnosmanualen DSM-IV.

Teorier om association mellan depressiva symtom, nervbanor och signalämnen

Kunskapen om depressionens orsaker och mekanismer är fortfarande begränsad och bilden blir alltmer komplex.⁷ Depressionsforskningen har dock sedan länge riktat intresset främst mot gruppen av signalämnen som kallas monoaminer, dvs serotonin (5- HT), noradrenalin (NA) och dopamin (DA).⁸

Sänkt grundstämning och ledsenhet vid depression har associerats till störd aktivitet i mediala och nedre delar av främre pannloben (främre delar av gyrus cinguli och orbitofrontalkortex). Till dessa hjärnregioner löper rikligt med nervbanor från olika delar av hjärnstammen, såväl sådana som frisätter 5-HT som NA eller DA. Aktivitet i orbitofrontalkortex påverkar stämningsläge och har normalt en dämpande inverkan på den så kallade amygdalakärnan i tinninglobens inre-främre del, hjärnans ”centrum för ångest och rädsla”. Därmed skulle nedsatt aktivitet i ett eller flera av signalämnena 5-HT, NA eller DA inom pannlobens främre-nedre delar kunna förklara uppkomst av dessa mycket vanliga depressionssymtom, liksom att läkemedel som förstärker aktivitet i ett eller flera av dessa signalsystem förbättrar det sänkta stämningsläget och lindrar ångest.^{9, 10,
11, 12, 13, 14, 15}

Bortfall av positiv affekt; intresse, motivation och förmåga att känna glädje och stimulans (anhedoni) är starkt kopplat till nedsatt frisättning av DA inom prefrontalkortex och ett område som kallas accumbenskärnan djupt i pannloben¹⁶. Dessa ”mesolimbiska” dopaminbanor med urspung i hjärnstammens översta del ingår i hjärnans belöningssystem och deras aktivering är essentiell för motivation, initiativ och intresse liksom förmåga att känna glädje och njutning.¹⁷ Antidepressiv behandling som förstärker aktiviteten i dopaminfrisättande banor kan därför antas vara ändamålsenlig vid depressionssymtom som kännetecknas av nedsatt motivation, initiativlöshet och oförmåga att känna glädje.¹⁸

Bakgrunden till depressionssymtom som energilöshet och trötthet är lite känd. Fysisk trötthet skulle hypotetiskt kunna vara kopplad till funktionsnedsättning i hjärnregioner för rörelsekontroll, t ex basala ganglierna (striatum), vilka bl a tar emot en mängd DA- och 5-HT-banor, eller lillhjärnan, som mottar en mängd NA-banor.¹⁹ Ökad 5-HT-aktivitet i striatum hämmar lokal frisättning av DA, vilket kan antyda risk för energireduktion vid behandling som förstärker 5-HT-aktivitet. Mental trötthet och brist på energi är troligen relaterat till andra depressionssymtom som apati och motivationsbrist, för vars uppkomst bl a övre delar av pannloberna (dorsolaterala frontalkortex) anses vara involverade. Mot depressionssymtom som energilöshet och fysisk eller mental trötthet skulle mot denna bakgrund främst medel som förstärker NA- eller DA-aktivitet (eller bådadera) vara lämpade.^{20, 21, 22}

Även om kunskapen fortfarande är mycket bristfällig om samband mellan specifika signalämnen, regional hjärnaktivitet och delsymtom vid depression så finns det sammanfattningsvis en mängd hållpunkter för att bortfall av positiv affekt kan associeras till störningar i noradrenerga och dopaminerga system, medan negativ affekt tycks ha tydlig koppling till störning av serotonin och även noradrenalin.

Uppdaterad 13 december 2011