Depressionsfakta
Egentlig depression är ett av de vanligaste psykiska sjukdomstillstånden, med en
beräknad livstidsprevalens på 13% och årsprevalens 4% enligt epidemiologiska studier
i Europa.1, 2 Depression blir ofta ett långvarigt tillstånd med risk för återfall eller
kvarstående symtom efter det akuta skedet. I den holländska NEMESIS-studien, med
intervjuer vid tre tillfällen av individer i en normalpopulation framkom att vid depressionsepisoder
tillfrisknade cirka 50% efter 3 månader, efter 6 månader hade ytterligare
13% tillfrisknat men efter 2 år var fortfarande 20% deprimerade.3 Depression är
förenad med sänkt livskvalitet, nedsatt funktion i dagligt liv, hög vårdkonsumtion och
hög kostnad för samhället, och livskvaliteten påverkas även för patientens närstående.1, 2, 3 En minoritet av patienterna, ca 30%, med depression har bara en episod och
tillfrisknar utan resttillstånd medan majoriteten har återkommande episoder.4, 5, 6
Diagnosen egentlig depression
Diagnosen egentlig depression ställs kliniskt och baseras på symtomkriterier, antingen
enligt WHO:s diagnossystem ICD-10 eller den amerikanska psykiatriska diagnosmanualen
DSM-IV.
Teorier om association mellan depressiva symtom, nervbanor och signalämnen
Kunskapen om depressionens orsaker och mekanismer är fortfarande begränsad och
bilden blir alltmer komplex.7 Depressionsforskningen har dock sedan länge riktat
intresset främst mot gruppen av signalämnen som kallas monoaminer, dvs serotonin (5-
HT), noradrenalin (NA) och dopamin (DA).8
Sänkt grundstämning och ledsenhet vid depression har associerats till störd aktivitet i
mediala och nedre delar av främre pannloben (främre delar av gyrus cinguli och orbitofrontalkortex).
Till dessa hjärnregioner löper rikligt med nervbanor från olika delar av
hjärnstammen, såväl sådana som frisätter 5-HT som NA eller DA. Aktivitet i orbitofrontalkortex
påverkar stämningsläge och har normalt en dämpande inverkan på den så
kallade amygdalakärnan i tinninglobens inre-främre del, hjärnans ”centrum för ångest
och rädsla”. Därmed skulle nedsatt aktivitet i ett eller flera av signalämnena 5-HT, NA
eller DA inom pannlobens främre-nedre delar kunna förklara uppkomst av dessa mycket
vanliga depressionssymtom, liksom att läkemedel som förstärker aktivitet i ett eller flera
av dessa signalsystem förbättrar det sänkta stämningsläget och lindrar ångest.9, 10,
11, 12, 13, 14, 15
Bortfall av positiv affekt; intresse, motivation och förmåga att känna glädje och stimulans
(anhedoni) är starkt kopplat till nedsatt frisättning av DA inom prefrontalkortex
och ett område som kallas accumbenskärnan djupt i pannloben16. Dessa ”mesolimbiska”
dopaminbanor med urspung i hjärnstammens översta del ingår i hjärnans
belöningssystem och deras aktivering är essentiell för motivation, initiativ och intresse
liksom förmåga att känna glädje och njutning.17 Antidepressiv behandling som
förstärker aktiviteten i dopaminfrisättande banor kan därför antas vara ändamålsenlig
vid depressionssymtom som kännetecknas av nedsatt motivation, initiativlöshet och
oförmåga att känna glädje.18
Bakgrunden till depressionssymtom som energilöshet och trötthet är lite känd. Fysisk
trötthet skulle hypotetiskt kunna vara kopplad till funktionsnedsättning i hjärnregioner
för rörelsekontroll, t ex basala ganglierna (striatum), vilka bl a tar emot en mängd
DA- och 5-HT-banor, eller lillhjärnan, som mottar en mängd NA-banor.19 Ökad
5-HT-aktivitet i striatum hämmar lokal frisättning av DA, vilket kan antyda risk för energireduktion
vid behandling som förstärker 5-HT-aktivitet. Mental trötthet och brist på
energi är troligen relaterat till andra depressionssymtom som apati och motivationsbrist,
för vars uppkomst bl a övre delar av pannloberna (dorsolaterala frontalkortex) anses vara
involverade. Mot depressionssymtom som energilöshet och fysisk eller mental trötthet
skulle mot denna bakgrund främst medel som förstärker NA- eller DA-aktivitet (eller
bådadera) vara lämpade.20, 21, 22
Även om kunskapen fortfarande är mycket bristfällig om samband mellan specifika
signalämnen, regional hjärnaktivitet och delsymtom vid depression så finns det sammanfattningsvis
en mängd hållpunkter för att bortfall av positiv affekt kan associeras till
störningar i noradrenerga och dopaminerga system, medan negativ affekt tycks ha tydlig
koppling till störning av serotonin och även noradrenalin.